Vaukie

En era mot sitt slut?

 

Kanske, kvällar som denna så känns det så.

Att offra mig själv som jag gjorde för att vi inom klubben skulle få en bra utbildningsstege var kanske fel steg.

Nog för att vi letade länge efter en kvalificierad tränare, men fick inga napp.

Sen för att rädda 95-98 kullen så tog jag beslutet att jag kör laget denna säsong. Sen att hälften av 95/96 kullen lade av eller gick till Galagowear var ju inte så väntat.

Så man fick jaga in lite nytt folk runt dem årskullarna för att hjälpa dem som ännu var kvar.

H1 erbjöd flera av dem spelarna som var kvar en plats i H1 för att dem skulle ha någonstans att vara.

Dock är inte många av dem mogna för H1 ännu, dem är unga och att ta steget från att vara spelare i ett mittenlag i H3 till att klara av H1 spel så är det bara Kevin som klarat av.

 

 

Så det har varit en turbulent start av HJA laget.

Först få ihop till en trupp för spel i H3, som dock inte fick vara för stor så att 96-99:orna i H1 skulle kunna få speltid.

Sedan sket det sig för Östra och då var det läge att kliva upp till H2.

Men steget är stort, efter att Kvarnen och Kringelstaden lämnat den serien så finns det inga naturliga slagpåsar kvar. Så första veckorna efter beslutet om att spela i H2 togs så handlade det om att stärka upp truppen med lite spets och H2 kvalité för att ens ha en chans. Så några veckor gick åt att prova spelare.

Nackdelen i matcherna var sedan att försöka få ihop ett samspelt lag av spelare som dels aldrig tränar med varandra. Nu har några av 96-97:orna i H1 blivit nerskickade till H2 då dem inte klarat av tempot riktigt.

Så då får man ner missnöjda killar och ska försöka få dem på rätt sköl mentalt.

 

Sen skador på dem som ska vara våra spetsspelare är riktigt tungt.

Men laget kämpar på och lär sig mer match för match.Idag debuterade en 00:a bl.a och vi hade en väldigt ung uppställning i slutet av matchen.

Men vi spelar inte som ett lag och kommer nog inte kunna göra det heller om inte truppen får träna ihop. Skador och högskoleprov samt resor, sjukdomar och spelare som inte tränar med H2 alls, har gjort att tänkta femmor, backpar och kedjor har fått ändrats hela tiden.

 

Även seniorer behöver kontinutet för att lyckas. Att sen tro att man ska kunna spela som ett samspelt lag är att vara en drömare med dem förutsättningarna.

 

 

Men, även om allt det där gör det till en tuff utmaning så är det ett bra gäng, varit bra go på träningarna och humöret är bra. Nu ska vi bara få till det med dem nya från H1, så dem kommer in i det goet.

Utmaningar har jag aldrig varit rädd för. Det är inte det som är det jobbiga....

 

Det jobbiga är alla sena kvällar som tar slut på mig. Att komma hem halv elva tisdagar och onsdagar är inte kul. På tisdagar så är borta från halv sju på morgonen till halv elva på kvällen. Måndagar till kl nio.

Man har inte mycket ork för nåt vettigt efter det. Det tar mer på krafterna än man tror.

Alla träningar i veckan gör att jag också inte hinner träna själv, är så sjukt dåligt tränad nu. Vilket gör att jag har mindre ork. Känner att med alla måsten att jag gör allt halvdant nu. Har varken tid eller ork att vara som brukar vara. Det blir halvdant med både HJA och P03. Sånt får mig att tappa lite lusten för innebandyn.

Kan jag inte göra mitt bästa så är det ingen kul....

 

Så ja, kvällar som denna efter ännu en plattmatch, som vanligt så ligger vi under med 0-3 efter elva minuters spel. Efter det så spelar vi 4-2. Kan vi bara vara lite taggade i början av matcherna som vi var mot Gnesta så skulle matcherna gå lättare. Men vi är för ofarliga framåt. Missar för mycket i försvarsspelet.

Och sånt kan man inte bara skylla på spelarna. Coachen har stort ansvar för hur spelet ser ut.

Ser det dåligt ut och spelarna missförstår varandra hela tiden, så har nog direktiven varit för dåliga eller sagts på ett sånt sätt så dem inte förstått.

 

 

Så ja, kvällar som denna får mig att känna att detta blir sista säsongen. Sen lägger jag av med allt och åker på två-tre utomlandsresor med barnen varje år istället.....