Vaukie

Ledsen för att jag inte skrivit på ett tag igen, inte för att jag inte haft saker att skriva om för det har jag haft..

 

Men jag är nere i en downperiod, dem tre senaste veckorna är som en stor dimma...

Inte gjort nåt vettigt mer än jobbat och gått domarkursen.

 

Känslan som jag är i kan nog jämföras med att ha fallit ner i en djup brunn, med ett lerigt, blött och unket vattenfyllt golv...

Jag tar tag i dem små utstickande grenar som sticker ut längs sidorna av brunnen, man kan nästan se ett mönster av saker man kan ta tag i för att ta sig upp, upp ur brunnen, där man ser hur solen lyser och man kan höra ett svagt ljud av fåglarnas kvittrande och skratt från lekande barn i närheten.

 

 

Sakta så klättrar jag uppåt, cm för cm, allt känns bra och jag kan inte mer än se fram emot när jag lyckas kravla mig ur den blöta och mörka brunnen.

Allt väl? ja det hade ju varit det om jag inte emellanåt valt fel grenar som istället för att hjälpa mig uppåt mot ljuset bryts itur och därmed skickar ner mig fallande mot det fuktiga golvet.

Hej, jag är en fighter, inte ska ett fall hindra mig. Så upp igen och ta steg för steg.

Men den gamla övergivna brunnen är inte bara djup, den har många dåliga, ruttna och svaga grenar så fallen ner blir fler och fler....

 

Självklart blir man frustrerad när man känner att man aldrig i slutändan kommer närmare toppen av brunnen, man tappar gnistan, man ger upp, man typ accepterar att det är så här det ska vara, jag ska sitta nere i brunnen och plaska med fötterna i det leriga vattnet och vänta in mina pensionsdagar....

Lite så har min känsla varit dem här tre veckorna...

 

Men jag har två saker som ändå får mig att tillslut efter 999 misslyckade försök att ta mig upp att försöka en tusende gång....

Så tack och lov för dem två.... Utan dem hade jag nog varit en deprimerad eremit med en massa tekniska prylar runt mig men inget liv....

 

Så, ja idag är det dag två på mitt tusende försök att ta mig upp ur den här ruttna, bruna, stinkande saken till brunn...

Och ja... jag vet att det behövs iallafall en 700 liknande dagar till för att jag ska nå brunnskanten....

 

Till er som brukar se och stanna upp för att prata med mig när vi träffas, Tack, fortsätt gärna med det. Sånt ger mig energi för att ta steg för steg mot rätt riktning....

 

Har en massa att printa ner men det här får räcka för idag....