Vaukie

Ursäkta mig, men jag måste bara fråga.....

 

Vad hände med Juni månad????

 

Känns som dem här fyra veckorna bara flygit iväg.

Kvar står jag och undrar vad hann jag göra den här månaden?...

 

Jo, en del har jag väl ändå hunnit med.

 

 

Var bl.a en helg på Bosön, på instruktörsutbildningen inför höstens Sweden Floorball Youth Camp.

Jag tillsammans med en massa andra från Södermanland hamnade i Uppsala.

Så där kommer jag bl.a jag och Fredde hålla i en grupp på 22 grabbar och jobba med dem i fyra dagar.

Två första dagarna består av övningar där vi kommer gå igenom en massa uppvärmningsövningar (både för utespelare som för målvakter), sedan övningar med fokus på bl.a. "Duell" och "Give´N Go".

Sista två dagarna så är det turneringsspel där alla grupper kommer få spela två matcher per dag.

Ska bli en kul upplevelse och vi kommer göra allt för att dem 22 15-åringarna vi får jobba med ska få med sig en massa i bagaget.

 

Fick med mig en massa nyttigt från den helgen faktiskt. Vilket är kul. Man lär sig alltid något på såna här tillställningar. Kul och träffa en massa tränare och snacka innebandy med.

 

Dessutom fått tillgång till ett grymt verktyg som jag ska jobba med en hel del under juli och augusti.

Kan bli en grym databank som jag kommer ha tillgång till sen.

 

- - - - - - -

 

En annan stor sak som hänt under juni är att jag faktiskt nu blivit skuldfri.

Efter att ha haft skulder i hmm... 15 år? mer eller mindre så är jag idag faktiskt helt skuldfri.

 

Det har varit på ett sätt mentalt väldigt tunga år, att behöva räkna varje kr så länge är inget jag önskar mina vänner ska behöver göra någonsin.

 

Sen är jag realist. Att jag hamnade i en sådan sits är i stora drag egna val under årens lopp. Jag står för det.

Skyller inte ifrån mig på någon annan än mig själv.

Sen har det dragit ut på tiden för att jag valt att ta beslut under åren som gjort att tiden till denna dag tagit längre.

 

 

Jag nämnde att det är mentalt jobbigt att behöva räkna varje krona varje månad. Ibland så får man utlopp.

Vilket gör att man känner att jag vill också kunna gå och handla saker utan att behöva tänka efter som alla andra. Vilket gjort att ca en gång per år så har jag gått och "shoppat" pga att jag som människa behövt det mentalt och då köpt saker för 3-5 tusen, ibland mer.

Men jag har alltid varit medveten att det betytt att jag skjutit fram skuldfridagen.

 

Sen har det hänt annat under åren som också påverkat.

För att nämna några saker...

30 tusen till Silja Line var dock inget planerat och något jag gärna hade varit utan.

20 tusen som jag gick back ett år på en investering jag gick med på var onödig, men värt en chans tyckte jag ändå och det står jag för än i dag. Det hade kunnat gett 20 tusen plus om jag hade gjort saker annorlunda.

15 tusen på att kunna ge Emma en språkresa till England, var värd alla övertidstimmar och dömda matcher alla gånger.

10 tusen på att uppgradera barnens rum med dator, tv, ps3, bäddsoffa m.m. är också något som jag känner att det var det värt. Jag såg ju att det gav barnen en massa.

Men ska jag vara ärlig så var nog bäddsoffan det bästa köpet av dem sakerna.

Så många ggr som Emmas och Marcus kompisar sovit över p.g.a. att vi hade bäddsoffan var lätt värd dem pengarna. Det var inte ovanligt att det ibland var tre kompisar till dem som över tillochmed. Fullt hus. :)

Alla tusenlappar på barnens aktiviteter, resor, biobesök m.m. var också värd dem extra månaderna det tog att bli skuldfri.

 

För även om jag alltid haft det ont med pengar, så bestämde jag mig tidigt att det var pga mina val, inte pga barnens val. Därför skulle dem aldrig bli lidande för mina val. Så inför dem så har jag alltid ställt upp ekonomiskt. Dem har oftast fått det dem velat ha (till rimlig gräns).

Sen om det innebar några extra matcher att döma eller jobba en söndag så var det inga problem.

Jag är glad över att båda barnen fått prova på innebandy, basket, fotboll, karate, gitarr, steelpan, Scania idrottsskola, fotbollsskolor, dans för att nämna några saker.

Sen kan jag tycka att det är synd att dem inte håller på med sånt längre.

Karate och gitarr är två saker som jag verkligen önskar att Emma hade fortsatt med.

Innebandy och fotboll är dem två saker som jag önskar att Marcus hade fortsatt med.

 

Men ja, det blir inte alltid som man tänkt sig.

 

 

Så ja, nu börjar en ny del av mitt liv. Den utan skulder.

Jag ser verkligen fram att nu äntligen ha råd att göra dem sakerna som jag inte kunnat p.g.a. min ekonomi.

Skaffa körkort är en av dem saker som jag kan spara till nu bl.a.

Resa är något jag verkligen ser fram emot nu.

Åka utomlands 1-2 ggr/år. Jag vill se Världen. :)

 

Så ja i all mörker så finns det äntligen en liten glimt av ljus igen. :)

 

- - - - - - -