Deep shit....
Ibland händer saker av anledningar, ibland inte. Oavsett vad så är man oftast inte beredd på vad som väntar runt hörnet.
Fick igår veta att min mormor dött, dock i sin sömn, vilket känns bra då hon inte mådde bra i slutet.
Tyvärr var det alldeles för länge sedan som jag träffade henne. Mina barn har aldrig träffat henne....
Har dock bara fina minnen om henne, även om hon hade en tendens att övergöda en med mat och fika :)
Livet är skört, inte alla som får chansen att leva långa liv.
Ändå så är det många som inte LEVER sina liv, utan bara tar sig igenom...
Jag är glad att mina barn mår bra och är friska. Jag hoppas innerligen att dem aldrig drabbas av något ont eller sjukligt....
Ta hellre mitt liv än deras...
Har ibland funderat hur jag skulle reagera ifall nån av dem dog.....
Slutar alltid med att jag gråter och hoppas på att aldrig få uppleva det....
Jag kan hålla med om att mitt liv på många sätt är mycket av att bara ta sig igenom vardagen...
min förhoppning, min dröm är att kunna LEVA det mer i framtiden.
Men tills jag nått till den punkten så har jag iallafall två underbara barn som ger mig en anledning till att faktiskt kliva upp ur sängen varje dag, som ger mig kraft att inte ge upp, ger mig hopp om framtiden...
För oavsett hur stressigt, hur jobbigt, hur kostsamt det kan bli så är varje stund med dem värt allt det och mer...
- - - - - - - - -
När man har en "down" period då inget går som man vill, ens självkänsla är nere i botten så kommer ibland det där ljuset i tunneln. Det som får en att känna att "hej det kanske löser sig".
Jag har haft en lång down period ett tag nu, speciellt sista veckan då jag varit rätt så förbannad på mig själv.
Men ikväll så fick jag en stund av glädje och skratt.
Visst, det kanske stannade där, men det kanske inte gör det?
Det lilla "kanske" räcker för att ge en push att ta tag i saker igen.
Så tack Sanna för "pushen"!!
För seriöst, man kan vara rätt så självkritiskt ibland. Och oftast med rätta, för inte kan man väl ljuga för en själv??
Man kan igentligen inte skylla ifrån sig, då man själv tagt besluten om vilka vägar man gått i livet....
- - - - - - - - -
När vi ändå är lite djupa ikväll....
Om någon skulle fråga mig "Är det bra att jobba på Scania" så skulle mitt svar vara:
Ja, om du är ambitiös och tålmodig. Du kan komma långt som nykomling om du är framåt.
Men när du väl känner att nu tog det stopp, oftast för att du råkat ut för en dålig chef så byt fort som fan!!
Jag har jobbat på Scania sen november 98....
Lite osäker vilket år jag började på D16 och byggde V8:or.
Tror det var april 04...
Har alltid varit en kille med idéer och jobbat på bra (är ju finne).
Jobbade först på I/M i 5 år, mitt fall var att jag fick en inkompeten kvinnlig chef.
Tydligen måste man skvallra bakom ryggen på folk för att gå hem hos en sådan...
Slutade med att jag fick börja på D16 som montör.
Ett byte som faktiskt vart ett lyft. Plötsligt kom jag till ett ställe där man ville framåt och där man välkomnade en aktiv medarbetare. Jag fick snabbt mer och mer ansvarsuppgifter och leverade bra varje gång, vilket gav mer ansvarsuppgifter.
Fick äran att åka till Polen en sommar några ggr och lära dem använda ett balanseringsprogram som vi använde på D16.
Tyvärr tog det slut efter att par månader då man på D16 ville ha mig till projekt viktiga för linen.
Jobbade med olika projekt i några år och trivdes som fisken i vattnet.
Ett jobb där man fick tänka varje dag, utmana och utvecklas på, ett perfekt jobb.
Sen började raset....
Fick återigen en kvinnlig chef som prioriterade dem som kallsnackade/umgicks med henne om dagarna.
Jag är mer en som gör mitt jobb och låter mitt resultat sköta snacket...
Har aldrig blivit så mobbad/trakasserad av en chef förrut.
Dum som jag var så tog jag det utan att tjafsa emot, det i förhoppning om att jag iallafall skulle få den löneökning som jag var värd tillslut.
Men snacka om att bli lurad, stucken med kniven i ryggen...
Dels hade hon inte modet att ge mig beskedet själv utan såg till att jag fick den dagen efter hon hade rest iväg på sin halvårslånga resa....
Jag var såååå lack, sååå less på jobbet efter det....
hade kunnat bränt ner hennes hus om det int elegat så långt borta....
All tid/kraft/energi jag hade lagt ner var lika med skit.....
Man kan inte tolka det på annat sätt efter hennes urusla löneökning jag fick...
Sen att hon tog bort mig från dem projekt jag hade kvar att göra och gav dem till andra som gjorde urusla resultat kom hon undan med.
Lite hårt kanske men jag har ofta undrat hur hon ens kunnat få sin tjänst som chef.....
Vad har hon haft för hållhake på dem höga cheferna....
För kompetens har hon aldrig haft....
Jag började söka andra jobb på Scania. Ville bort...
Som tur var så fick jag en ny chef.
En som faktiskt vet vad det är att vara chef.
Jag gav det en chans och fick tillbaka lite mer av glädjen igen.
Men skadan är redan skedd, hon såg till att min ljusa framtid på Scania stannade där.
Jag vet att det är en stor resursförlust för scania att ha mig ståendes på en line byggandes motor efter motor...
Jag kan bidra med så mycket mer om jag fick chansen.
Det har mina tidigare resultat visat klart och tydligt!!
Tack och lov så finns det goa arbetskamrater som gör dagarna mindre enformiga.
Så man slipper tänka att man bara är en robot som gör samma sak, var åttonde minut mellan sju och fyra....
Jag var övertydlig med att dem två chefer av sex jag haft på Scania under mina 13 år som visat sig inte fungera med mig har varit kvinnliga kan inte vara en slump.
Jag är ingen som gillar att skvallra, fjäska eller spela apa för en chef, därför kommer jag nog aldrig funka med kvinnliga chefer....
- - - - - - - - -
Dags att sluta vara djup och lägga sig...
Men en glad nyhet!!
Australiens Biggest Loser har startat!!
Kollade på dem två första avsnitten idag och det såg lovande ut.
I svenska Biggest Loser så lider jag med Danne som åkte ut för att han fick magproblem.
jag känner faktiskt Daniel, tränade honom i Geneta BK när han var ung.
Så jag hoppas han lyckades förändra sig själv fast han åkte ut tidigt, för det är en kille med stort hjärta!!
- - - - - - - -
Lånar min brors sanna ord...
Vila i frid Mummo!!!
Fick igår veta att min mormor dött, dock i sin sömn, vilket känns bra då hon inte mådde bra i slutet.
Tyvärr var det alldeles för länge sedan som jag träffade henne. Mina barn har aldrig träffat henne....
Har dock bara fina minnen om henne, även om hon hade en tendens att övergöda en med mat och fika :)
Livet är skört, inte alla som får chansen att leva långa liv.
Ändå så är det många som inte LEVER sina liv, utan bara tar sig igenom...
Jag är glad att mina barn mår bra och är friska. Jag hoppas innerligen att dem aldrig drabbas av något ont eller sjukligt....
Ta hellre mitt liv än deras...
Har ibland funderat hur jag skulle reagera ifall nån av dem dog.....
Slutar alltid med att jag gråter och hoppas på att aldrig få uppleva det....
Jag kan hålla med om att mitt liv på många sätt är mycket av att bara ta sig igenom vardagen...
min förhoppning, min dröm är att kunna LEVA det mer i framtiden.
Men tills jag nått till den punkten så har jag iallafall två underbara barn som ger mig en anledning till att faktiskt kliva upp ur sängen varje dag, som ger mig kraft att inte ge upp, ger mig hopp om framtiden...
För oavsett hur stressigt, hur jobbigt, hur kostsamt det kan bli så är varje stund med dem värt allt det och mer...
- - - - - - - - -
När man har en "down" period då inget går som man vill, ens självkänsla är nere i botten så kommer ibland det där ljuset i tunneln. Det som får en att känna att "hej det kanske löser sig".
Jag har haft en lång down period ett tag nu, speciellt sista veckan då jag varit rätt så förbannad på mig själv.
Men ikväll så fick jag en stund av glädje och skratt.
Visst, det kanske stannade där, men det kanske inte gör det?
Det lilla "kanske" räcker för att ge en push att ta tag i saker igen.
Så tack Sanna för "pushen"!!
För seriöst, man kan vara rätt så självkritiskt ibland. Och oftast med rätta, för inte kan man väl ljuga för en själv??
Man kan igentligen inte skylla ifrån sig, då man själv tagt besluten om vilka vägar man gått i livet....
- - - - - - - - -
När vi ändå är lite djupa ikväll....
Om någon skulle fråga mig "Är det bra att jobba på Scania" så skulle mitt svar vara:
Ja, om du är ambitiös och tålmodig. Du kan komma långt som nykomling om du är framåt.
Men när du väl känner att nu tog det stopp, oftast för att du råkat ut för en dålig chef så byt fort som fan!!
Jag har jobbat på Scania sen november 98....
Lite osäker vilket år jag började på D16 och byggde V8:or.
Tror det var april 04...
Har alltid varit en kille med idéer och jobbat på bra (är ju finne).
Jobbade först på I/M i 5 år, mitt fall var att jag fick en inkompeten kvinnlig chef.
Tydligen måste man skvallra bakom ryggen på folk för att gå hem hos en sådan...
Slutade med att jag fick börja på D16 som montör.
Ett byte som faktiskt vart ett lyft. Plötsligt kom jag till ett ställe där man ville framåt och där man välkomnade en aktiv medarbetare. Jag fick snabbt mer och mer ansvarsuppgifter och leverade bra varje gång, vilket gav mer ansvarsuppgifter.
Fick äran att åka till Polen en sommar några ggr och lära dem använda ett balanseringsprogram som vi använde på D16.
Tyvärr tog det slut efter att par månader då man på D16 ville ha mig till projekt viktiga för linen.
Jobbade med olika projekt i några år och trivdes som fisken i vattnet.
Ett jobb där man fick tänka varje dag, utmana och utvecklas på, ett perfekt jobb.
Sen började raset....
Fick återigen en kvinnlig chef som prioriterade dem som kallsnackade/umgicks med henne om dagarna.
Jag är mer en som gör mitt jobb och låter mitt resultat sköta snacket...
Har aldrig blivit så mobbad/trakasserad av en chef förrut.
Dum som jag var så tog jag det utan att tjafsa emot, det i förhoppning om att jag iallafall skulle få den löneökning som jag var värd tillslut.
Men snacka om att bli lurad, stucken med kniven i ryggen...
Dels hade hon inte modet att ge mig beskedet själv utan såg till att jag fick den dagen efter hon hade rest iväg på sin halvårslånga resa....
Jag var såååå lack, sååå less på jobbet efter det....
hade kunnat bränt ner hennes hus om det int elegat så långt borta....
All tid/kraft/energi jag hade lagt ner var lika med skit.....
Man kan inte tolka det på annat sätt efter hennes urusla löneökning jag fick...
Sen att hon tog bort mig från dem projekt jag hade kvar att göra och gav dem till andra som gjorde urusla resultat kom hon undan med.
Lite hårt kanske men jag har ofta undrat hur hon ens kunnat få sin tjänst som chef.....
Vad har hon haft för hållhake på dem höga cheferna....
För kompetens har hon aldrig haft....
Jag började söka andra jobb på Scania. Ville bort...
Som tur var så fick jag en ny chef.
En som faktiskt vet vad det är att vara chef.
Jag gav det en chans och fick tillbaka lite mer av glädjen igen.
Men skadan är redan skedd, hon såg till att min ljusa framtid på Scania stannade där.
Jag vet att det är en stor resursförlust för scania att ha mig ståendes på en line byggandes motor efter motor...
Jag kan bidra med så mycket mer om jag fick chansen.
Det har mina tidigare resultat visat klart och tydligt!!
Tack och lov så finns det goa arbetskamrater som gör dagarna mindre enformiga.
Så man slipper tänka att man bara är en robot som gör samma sak, var åttonde minut mellan sju och fyra....
Jag var övertydlig med att dem två chefer av sex jag haft på Scania under mina 13 år som visat sig inte fungera med mig har varit kvinnliga kan inte vara en slump.
Jag är ingen som gillar att skvallra, fjäska eller spela apa för en chef, därför kommer jag nog aldrig funka med kvinnliga chefer....
- - - - - - - - -
Dags att sluta vara djup och lägga sig...
Men en glad nyhet!!
Australiens Biggest Loser har startat!!
Kollade på dem två första avsnitten idag och det såg lovande ut.
I svenska Biggest Loser så lider jag med Danne som åkte ut för att han fick magproblem.
jag känner faktiskt Daniel, tränade honom i Geneta BK när han var ung.
Så jag hoppas han lyckades förändra sig själv fast han åkte ut tidigt, för det är en kille med stort hjärta!!
- - - - - - - -
Lånar min brors sanna ord...
Vila i frid Mummo!!!
Kommentarer
Trackback
