Vaukie

Torsdagkväll och jag har nästan sett klart på säsong 5 av "The Biggest Loser USA", har bara kvar finalen att se på. Iofs är säsongen gammal då säsong 7 pågår just nu och där följer jag med och ser avsnittet efterhand som dem visas i USA.
jag vet vem som vinner säsong 5 redan men alltid kul och se hur alla klarat sig. Vilka otroliga resultat man kan lyckas med bara man ger sig in i det helhjärtat.

Jag har en bit kvar att nå mitt mål, första delmålet kommer om 9 dagar, och just nu känns det som att jag kommer klara det, nästa delmål ligger i slutet av april och klarar jag det så ligger slutmålet lagomt till sommaren. Men att må bättre fysiskt gör en hel del för en som människa. Man orkar framför allt mer, hur ofta hör man inte folk säga att dem är helt slut efter jobbet, hur ska dem orka träna också? Men lösningen ligger just i att träna, gör du det så är du inte lika slut efter jobbet heller. Det går hand-hand med varandra.

Jag vet att får jag upp min fysiska nivå dit jag vill så kommer det också göra mig till en bättre far till mina barn. Jag vill inte vara den där lata, trötta pappan som inte orkar göra saker hela tiden. Exempel som idag, då vi lekte och sprang runt i lägenheten jagandes varandra, vi höll på i 20 minuter i sträck, varv efter varv. Det är så jag vill vara!!

Träning idag med pojklaget, jag gav ett "pep-talk" i början, då det kändes som det behövdes efter matchen igår. Men det vi verkligen behöver är vinster, få igång känslan att vi är verkligen bra. Så ska vi göra en skillnad så är det nu på lördag mot Nyfors. Nu eller aldrig den här säsongen. Spelar roll om vi vinner sen mot Mariefred och Trosa, det här är sista chansen att göra nåt riktigt bra av den här serien den här säsongen. Jag tror vi kan göra det, jag hoppas verkligen att vi för en gång skull kan få ha marginalerna på våran sida. Vara effektiva när vi får målchanserna.



Vi körde även 3 mot 2 idag och första minuterna var det kladd-kladd-kladd med bollen, sen en paus och rätta till, spela rakt, skapa 2 mot 1, skjut från lägen. Och vips började målen ramla in, mer avslut på mål än innan. Mycket mindre kladd med bollen. På slutet kom det tillbaks lite så då var det dags att göra nåt annat. Vi körde våran målutmaning, just för att tagga till med varje skott, inte bara skicka iväg skotten, utan verkligen skjuta för att göra mål. Avslutningsvis så körde vi lite "old-school" tempo innebandy med 3 mot 3. Bra fart, men ibland för lite titta upp och alla aktiva, men det kommer, v får bara nöta det fler ggr, då det ger mer än spel 5 mot 5 just nu på träningarna.

Sist så avslutade vi med 30 minuters fyspass och idag körde vi lite tuffare än vanligt, lite längre. Bara hoppas att vintern tar slut inom två veckor så jag kan lägga in "extra-passet" under mars månad.

Alla lag jag tränat har alltid haft "divor", spelare som är bra och vet om det. Skillnaden mellan det här laget och dem andra jag haft är att dem tidigare divorna har varit så drivna av att lyckas att dem också varit bland dem som kört tuffast under fysen och visat resultat på högre halvan. Det gör inte det här lagets "divor", det är nog en av orsakerna varför våra stötte spelare inte levererar. Det går inte att leva på gamla meriter, visst ni vann serien förra säsongen, men ni har inte gjort jobbet den här säsongen. Man måste jobba hårdare som segrare än alla andra för att hålla sig kvar som nr 1.

Med 87:orna vann vi serien, serieslutspel och DM samtliga 4 åren som pojklag. Vi vann rubbet. men vi jobbade också hårdare än alla andra lagen, vi visste att vi var laget alla ville slå, så därför fick vi se till att alltid utmana oss till nya nivåer.
Det lyckades vi med och det gav också resultat.



Nackdelen med dem spelarna som ska vara våra stötte spelare är att dem har en otrolig dålig ovana att klaga på andra, ALDRIG har jag hört från nån av dem säga att, nej jag var dålig idag, förlåt grabbar. Eller det var mitt fel, jag tappade markeringen eller slog ett dåligt pass som gav dem målet. Så länge dem envisas att vara så, så kommer vi alltid göra bättre resultat när vi spelar utan dem men med ödmjuka, kämpandes spelare från P94-2 serien. Om inte annat såg vi det när vi vann Södertälje Cupen med ett lag som betedde sig som ett lag, eller när vi spelade 6-6 mot Nyfors.....

Motivation slår klass!!!